En sådan där liten update

Tjenixen!

Svettig och äcklig efter en promenad längs cykelbanan i Silverdale väntar jag på att Evelina ska komma ut ur duschen för vi ska färga mitt hår (!) för första gången på ungefär tre år och jag är mer än nervös inför resultatet. Planen är kopparrött med en nyans av brunt men med min vanliga tur när det kommer till hårfärgning så kan det lika gärna bli en morotsröd Rebecka ni kommer se här framöver (om jag vågar visa upp resultatet då). Tur att det bara är en toning i alla fall!

131117-122055
Spänd Rebecka som placerade datorn för högt upp för att kunna ta en ordentlig bild…

 

 

Det snurrar i min skalle

Ikväll försöker jag plugga till det där dykarcertifikatet. Det var kanske inte så smart att försöka ge mig på det en sen onsdag kväll efter att ha jobbat nästan två hela tolvtimmarspass med fyra underbara (och stundtals odrägliga) två dagar i rad. Mina anteckningar ser ut ungefär såhär:

mancha-de-tinta_large

Det blir ju inte direkt bättre av att ungefär det enda jag kan tänka på är en sån här:19985_large

Och det här:
large (6)

Så för första gången sedan jag började gymnasiet ska jag faktiskt lyssna på min trötta, överansträngda hjärna och ta mitt pick och pack och krypa till kojs. Och för en gångs skulls är min sinnesstämning ganska mycket såhär:398724_236083276466077_174629035944835_558623_622953319_n_large

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sov gott små sötnosar!131113-210915

Back to school again???

131110-155030

 

Haha nej då, men om ett par veckor ska jag ta dykarcertificat och det är en hel del plugg som ska betas av hemma innan kursen startar den 30 november. Det var ju inte precis det jag väntade mig när jag bestämde mig för att åka över till Nya Zeeland som au pair, att behöva plöja igenom en bok på trehundra sidor samt en massa online-studier… Oh well, har jag klarat av Fysik B i gymnasiet så borde väl detta vara en ”piece of a cake”, som de säger här nere (peppar, peppar…).

Totalt utslagen och lite vad som hänt i veckan

Varje tisdag har jag den yngsta killen, Harri, hemma med mig hela dagen och oj, vilken skillnad det är att enbart se efter ett barn istället för tre eller fyra som så ofta annars. Jag har fortfarande svårt att förstå hur mycket ett barn hinner göra på en hel dag, det tar liksom aldrig slut! I tisdags under tiden hans syskon var i skolan hann jag och Harri med att hoppa på studsmattan, leka i sandlådan, gunga, noggrant studera hantverkarna som denna vecka har fixat taket hemma hos oss, äta otaliga mängder riskakor med tomatsmak (Harri då, inte jag), ha picknicklunch i träkojan, skriva önskelista till tomten, rita teckningar, pussla fem pussel, spela memory, åka till affären och köpa smör för att sedan baka chocolate chip cookies med strössel på, kramas i soffan, titta på Disney Junior på TV, gå på upptäcksfärd i paddocken, skrämma får, steka äppelpannkakor till syskonen när de kommer hem från skolan och hänga upp tvätt (Harri var oerhört (lite) hjälpsam med att räcka mig klädnyporna). Ja, jo, jag tror att jag fick med allt…

Idag har jag passat de två yngsta bröderna på förmiddagen medan min värdmamma jobbade och min värdpappa tog med de två äldsta, Sebe och Kezie, till Kezies basketmatch. När jag lämnat dem i simhallen för deras simlektion körde jag till gymmet och avverkade ett hejdundrandes ryggpass . För tillfället ligger jag utslagen i min säng och ser tillbaka på en intensiv 49-timmars jobbvecka som gått rasande snabbt (precis som alla andra veckor här nere hittills). Ikväll vankas hamburgare och ”Family Movie Night”, vilket blir första gången för mig eftersom det här är första lördagen jag tillbringar hemma sedan jag kom hit.

Avslutningsvis lägger jag upp lite bilder från veckan som gått och önskar alla ni där hemma en förträfflig lördag!Mobilbilder 201Mobilbilder 214Mobilbilder 204Mobilbilder 218Se så fin jag blev när Harri och CJ lekte frisör i morse (tack gode gud att jag borstat ut alla tovor innan) och prydde mitt hår med Kenzies diadem och vilda blommor från trädgården. Jag vill förövrigt poängtera att jag vanligtvis inte har en sådan galen blick på egobilder… Jag skyller på mobilkameran och att jag precis hade vaknat (som alltid… när ska jag någonsin lära mig ta hyfsad bilder på mig själv? Hur svårt kan det vara? *suck*… dagens industrilandsproblem (har jag nämnt att jag inte tycker om förkortningar? Och ja, det är helt i sin ordning att ha en parentes inuti en annan parentes. Ni ifrågasätter en brud som gick ut med högsta betyg i matte D för bövelen… jag visar gärna hur ni löser ut dem om ni önskar… okej, KÄFTEN Rebecka innan det spårar ut totalt… )).

Rebecka *tröttsomettheltålderdomshemochflummigareänåttafjortonåringarpåpjymasparty* Wahlgren loggar officiellt ut nu och hoppas för sin omgivings bästa att hennes hjärnceller uppdateras OMGÅENDE under nattens gång.

slurpzipzip… Hrrrgsspt! Men alltså, VA??

131104-202624

 

Här satt jag och sippade på mitt Earl Grey te i en gigantisk tekopp när jag av någon outgrundlig anledning fick för mig att klicka in på bloggstatistiken över den här bloggen. När jag såg kurvan för den senaste veckan satte jag bokstavligen en stor klunk te rätt i halsen! Hur kommer det sig att jag har flera hundra unika läsare här varje dag? Det här var ju bara tänkt att bli en resedagbok för mig själv att titta tillbaka på i framtiden och för min familj och mina vänner så att de kan följa mig på mitt äventyr på andra sidan jordklotet.

Nu blir jag nyfiken; VILKA är alla ni som tittar in här och läser??? Lämna gärna en kommentar om hur du hamnade här för det skulle jag bra gärna vilja veta!

Har ni några frågor eller finns det någonting särskilt ni vill att jag ska blogga om? Lämna gärna en kommentar då också eller skicka ett mejl (se profilinfo) så ska jag försöka fixa det!

Hoppas ni får en härlig start på veckan hemma i Sverige! Här börjar måndagen så smått gå mot sitt slut och jag ska alldeles strax krya på kojs med en bok. I morgon väntar en tolv timmars arbetsdag (läs lekdag) så skönhetssömnes är prio ett denna kväll.

Sådana dagar som får mig att må bra

I helgen var det alltså dags för mig och Evelina att ”göra Auckland”, och det gjorde vi med besked! Jag körde på egen hand (nåja, men lite hjälp från min nyinförskaffade GPS) till Eves hus och sedan tog vi bussen in till centrum!SAM_3405
Vi gick i affärerna längs Queenstreet och satte sprätt på lite (ganska mycket) pengar. Här ser ni ett av provrummen, riktigt fräckt tyckte jag!
SAM_3409
Vid bussstationen blev vi stoppade av två unga människor som frågade om vi ville vinna biljetter till någonting som jag redan har glömt bort. Det enda vi behövde göra var i alla fall att shuffla i åtta sekunder till musik från en Ipadhögtalare. Jag hoppas verkligen att vi vinner, för härmed kan jag nu tillkännage att vi har gjort oss till åtlöje inför ca en femtedel av Nya Zeelands befolkning… Roligt hade vi i alla fall!
SAM_3411
Lite senare på eftermiddagen mötte vi upp Kristin, en annan svensk au pair som Eve mötte på sin förberedelsekurs. En riktigt härlig tjej som valt att ta tjänstledigt från jobbet som sjuksköterska hemma i Sverige och tillbringa några månader här nere på andra sidan jordklotet!
SAM_3416
Vi fikade på The Coffee Club, där vi lärde ägaren att säga ”tack” på svenska och förklarade vad begreppet ”au pair” egentligen innebär (någonting mellan en utbytesstudent och en nanny, fast vi går inte i skolan… nej, nej, vi är inte nannys, vi är au pairer). Vi visade upp och jämförde våra fynd för varandra. Jag var särskilt nöjd med min nya rygga som kommer få följa med på många äventyr framöver om jag får bestämma!
SAM_3417
På söndagen sov jag och Eve ut i hennes stora, vita, mjuka, underbara säng. Vi hade varit ute och käkat middag och senare hamnat på en ganska folktom pub på kvällen så det var skönt med sovmorgon. Vid tiotiden traskade vi bort till ett café fem minuter bort och beställde in en brunch som hette duga.
SAM_3419
Bacon, pesto, karamelliserad lök, rödkål, tomat och spenat med glutenfritt bröd stekt i olivolja. Ja, och så en glutenfri kladdkaka (slutar aldrig facineras över det otroliga glutenfria utbudet av bröd, kakor, tårtor m.m. som finns i detta land! Det kommer bli väldigt svårt att lämna en sådan lyx om ett år) till efterrätt. M.U.M.S.
SAM_3422
Eve ville ta sig en titt på min kamera. Ett uttryck jag inte använder särskilt ofta lämpar sig otroligt väl på den här bilden; WTF?!
SAM_3420
Det var bättre!  Vi satt på det där cafét i timmar och pratade om gamla tider och nya, tittade på folk och bara njöt av att vara lediga.SAM_3424
Väl hemma i Eves viktorianskinspirerade villa igen så bestämde vi oss för att baka scones till familjen innan jag tog mitt pick och pack och körde hem till min egen kiwifamilj. Det behövs inte så särskilt mycket för att göra en helg fulländad, en helg som man kommer minnas i framtiden med värme. Det här var en av dem.

Labour week-end, Dag 3

Tidigt ringde mobilalarmet även på måndagsmorgonen för den här dagen stod det bussresa till Nya Zeelands nordligaste spets, Cape Reinga, och 90 miles beach på agendan!SAM_3102SAM_3099 - Kopia

Alltså, hur ofta sitter man i en buss som kör i ca 60 km/h på sandstranden?! Det var en häftig (och rätt läskig) upplevelse vill jag lova! Vi stannade ett par gånger för att vi turister skulle få våra efterlängtade fotografier…

SAM_3106SAM_3118
Uppenbarligen slutade inte strandturen så väl för alla… Det gällde att ha koll på ebb och flod!SAM_3134SAM_3111SAM_3141
Ambra, Louisa och Leonie; de tre tjejerna som fick med mig på det här äventyret.SAM_3146
Dags för sandsurfing! Sandsurfing innebär att du tar dig en bräda, tar av så mycket kläder som möjligt och alla värdesaker, kämpar dig uppför en gigantisk sanddyna och slutligen kanar ner på magen i en hiskelig fart med guidens visdomsord om att stänga munnen malandes i huvudet. Fruktansvärt roligt! Mindre roligt att försöka borsta bort all sand som nästlat sig in ÖVERALLT efteråt bara…SAM_3153SAM_3193SAM_3248SAM_3253
På den här bortglömda stranden käkade vi lunch. SAM_3284
Äntligen nådde vi Cape Reinga! WOW-faktorn var hög vill jag lova…SAM_3290SAM_3318
SAM_3323
Den obligatoriska hoppbilden.SAM_3303
Fyren som kännetecknar Nya Zeelands nordligaste spets…SAM_3346
… där det fanns den här vägskylten. Bara att hoppa i och börja simma mot valfri destination med andra ord!SAM_3351SAM_3355
En leendes Rebecka, sittandes där två världshav möter varandra i ett rasande vågskum.SAM_3368Sista stoppet blev denna vik innan det bar iväg hemåt igen. Jag har haft en mycket, mycket bra helg. Nu ska jag strac hoppa in i bilen och för första gången köra själv in till Auckland där jag och Evelina ska traska runt på gatorna både idag och imorgon. Hoppas ni sover gott där hemma!

Labour week-end, Dag 2

SAM_2745SAM_2748SAM_2773SAM_2772
Tidigt på söndagsmorgonen ringde mobilalarmet i vårt hostelrum; det var dags för delfinsafari! Luften luktade hav, vattnet var alldeles stilla, soldiset värmde våra frusna fingrar. Det bådade för en bra dag med andra ord. SAM_2797SAM_2795
Vattnet var sådär alldeles klart och turkost som jag bara sett på film och resemagasin förut.SAM_2798
Låt er inte luras av tjejernas glada leenden. Sanningen var att det var skitkallt på båten. Fortfarande är det vår i Nya Zeeland och vindarna på havet kändes hyftas rejält isiga om man säger så.SAM_2806
Äntligen fick vi se delfiner! ”På med våtdräkt, cyklop och simfötter och hoppa i vattnet!”, sade vår guide. Ehh, va? Ska vi BADA med delfinerna också?!? Snacka om att ha noll koll. En otrolig mäktig upplevelse var det i alla fall, att simma omkring på öppet hav med vilda delfiner cirkulerandes runt omkring dig och höra deras lustiga pip när de komunicerade med varandra. Jag undrar vad de tänkte om oss turister som kommer och vill pocka på deras uppmärksamhet sisådär fyra gånger om dagen. Tur att vi fick simfötter, annars hade det varit svårt att komma ikapp de snabba rackarna! Om ni någongång får möjlighet att simma med delfiner; gör det. Det är värt varendra korvöre. Jag lovar på hedersord. Vill… tillbaka… typ… nu…SAM_2807
Efter simturen stod vi mest och huttrade i båten och försökte få på våra kläder igen med skakiga fingrar (tankspridd som vanligt så tog jag inte med någon handduk, vilket försvårade proceduren avsevärt). Plötsligt dyker det upp späckhuggare och små hajar som ville se vad vi var förena typer. Coolt var bara förnamnet. Jag minns att jag tänkte om och om igen i mitt huvud; Är det här på riktigt? Kan man få ha det såhär bra? Händer detta verkligen mig? Ja, Rebecka, det här är faktiskt din verklighet nu. Du har möjlighet att uppleva massor av fantastiska saker under ditt år här. Se till att göra det till fullo. Oh, I will.SAM_2841
På eftermiddagen mulnade det på och vinden tilltog och eftersom vi fortfarande var stelfrusna efter simturen med delfinerna (trots dusch och välbehövlig lunch) så vi satte oss i vår hyrbil och körde en timma rätt ut i ingenstans tills vi kom fram till en skog. Ambra, Leonie och Louisa ville se ett speciellt träd som tydligen är vanligt här på Nya Zeeland. Jag hade, som vanligt den här helgen, ingen koll alls utan hängde på allt med ett glatt (men ack så trött) leende på läpparna.SAM_2871SAM_2867SAM_2852
Ormbunkspalm eller palmormbunke? Tre meter höga och superfräcka var de i alla fall.SAM_2943SAM_2928
Jag och Ambra lade oss på en rund bänk som någon fyndigt placerat för alla trötta vandrare och tittade upp i trädkronorna som ni ser på bilden nedan. Den får mig att tänka på sången ”Färger i en vind” från Disney’s Pocahontas.SAM_2921SAM_2950SAM_2939
Här har vi då alltså träden som vi körde hit för. Snacka om min förvåning var stor när jag insåg att dessa inte var som vilka träd som helst, utan SUPERSUPERMEGASTORA bjässar som sträckte sig upp till det icke existerande ozonlagret över Nya Zeeland allra minst.SAM_2970
På väg hem öppnade sig molntäcket igen och vyn från bilrutan var frullkomligt slående. Ängar, hedar, berg, skog, får, kor, getter, bondgårdar och lantbruk vart jag än riktade blicken. Jaaaa, tänkte jag för mig själv, det är såhär jag vill leva någon gång i en avlägsen framtid. Vi tog en avstickade för att se det äldsta huset i Nya Zeeland (observera det äldsta huset, inte det äldsta stenhuset som jag berättade om i föregående inlägg). Till tjejernas besvikelse var huset stängt för dagen för besökare med jag hängde inte läpp för det. Precis intill det gamla huset låg en kyrka med en otroligt vacker kyrkogård och min kamera levde sitt eget liv för en stund.SAM_2960
Halloweenstämning i dagsljus.SAM_3006

SAM_2999SAM_2997

 

 

 

 

SAM_3004
Gravstenarna här skiljer sig en smula åt från de traditionella svenska, inte sant?SAM_3014SAM_3020
Titta på himlen och förundras. Det gjorde i all fall jag.SAM_3094
Tillbaka i Paihia så köpte Louisa, Leonie och Ambra vykort att skicka hem som de skrev på en parkbänk vid vattnet i solnedgången. De köpte också ett att behålla själva. De ska nämligen dekorera en vägg när de kommer hem med vykort från alla ställen de har besökt under deras tid här. Rätt fiffig idé tycker jag för att dokumentera ett äventyr som detta!SAM_3088

Sista delen av Labour week-end bjuder bland annat på på en busstur till Nya Zeelands nordligaste spets, Cape Reinga, och sandsurfing på 90 miles beachs sanddynor. Ha det!