Sista långhelgen

På väg mot Wellington med två goa tjejer i detta nu. Återkommer om tre dagar med (förhoppningsvis) en hel drös bilder och ännu fler erfarenheter! Åh, vad jag ser fram emot detta!

Vad ska du göra efter studenten?

20131230_201325Mobilbilder 17120131125_07270920140117_20553120140120_11585220140129_14081720140215_2353431522193_10201283646308813_1205171766_nMobilbilder 13820131119_09512420131121_07450420131230_20184620131213_15391720131214_124427Mobilbilder 13920140122_14365820140214_091224

Är du en person som…

  • Älskar barn så mycket att du skulle kunna tänka dig att jobba med några gullungar på heltid?
  • Jublande skulle tacka ja till att spendera, säg mellan ett halvår upp till ett år, utomlands?
  • Vill knyta kontakter med människor från hela världen?
  • Ingående vill lära dig mer om ett annat lands kultur?
  • Är social och inte har några problem med att bo i en värdfamilj och ha andra människor omkring dig 24/7?
  • Inte skulle avböja ett jobb där boende, mat och oftast även transport ingår?
  • Vill resa och upptäcka så mycket det bara går av landet i fråga på din fritid?

… Då är kanske au pair-yrket något för dig? Klicka in här på Au Pair Links, agenturen jag har skrivit kontrakt med här nere hemsida, om du vill veta mer. Du kan också ösa på med frågor i kommentarsfältet nedan alt. mejla mig (wahlgrenen@gmail.com) så ska jag göra mitt bästa för att guida dig!

Only in New Zealand 2

20140527_081917

Vaknar upp till ett frostbeklätt landskap. Det har visst varit frost under natten. Drar in hög, klar luft i lungorna för första sedan jag lämnade Sverige känns det som. Underbart är bara förnamnet. Än så länge allt frid och fröjd. Tills det är dags att köra ungarna i skolan. Is skymmer all sikt genom vindrutan, och inte en endaste lilla plastskrapa så långt ögat når. Vad göra? Tja, låt mig säga att jag ser på stekspadar med helt nya ögon efter den här morgonen. Inte visste jag att de även kunde tjänstgöra som fönsterskrapare. Nöden har väl ingen lag, right?

Frågade mina värdföräldrar senare under dagen hur de hanterar is på bilrutan, för det är trots allt inte helt ovanligt även här uppe i de norra delarna av Nya Zealand. ”Well, vi tar och fyller upp vattenkannan med kallvatten och häller över vinrutan så försvinner isen så småningom.” Jahopp.

Gårdagen

20140527_132530[1]20140527_134153[1]
Tisdagar är mina längsta arbetsdagar då jag har hand om min yngste kille, Harri, hela dagen såväl som de tre äldsta. Gårdagen trodde jag skulle bli sådär långdragen och faktiskt ganska så utmattande som de dagarna är ibland, men det blev till en av de bättre tisdagarna hittills!

Dagen började som vanligt med tjat på ungar om att käka frukost, packa väskan, borsta tänderna och allt annat som ska hinnas med en morgon i en fyrabarnsfamilj. När Seb, Kenzie och CJ väl var på plats i skolan bar det av till Gym n’ees (minigympa för små barn) för min och Harris del. Där träffade vi Laura, en engelsk au pair vi lärde känna för ett par veckor sedan, och Lina, au pairen som jag delade rum med på orientation och som jag har träffat flera gånger i veckan sedan dess, och deras  ungar. Vid lunchtid samlades vi allihop, och även den svenska au pairen Caroline med barn, i Linas kök för att käka lunch. Massa lek och skoj! På något vänster blev allihop oerhört engagerade i Liams (Linas treåring) bilbana när bebisarna sov middag…

Harri och jag stack rätt snabbt därifrån för att handla grosserier på Pack n’Save innan det var dags att hämta upp resten från skolan. Hem och käka mellanmål, läxläsning, lite filmmys och sedan lek med grannarna medan jag lagade middag. En helt vanlig eftermiddag mer eller mindre.

På kvällen körde jag tillbaka till Lina för middag och jag bidrog till desserten – chokladfondue med allehanda frukter. Testade paw paw för första gången men kan väl inte säga att det var någon jättehit. Det blev kvällen i stort däremot!Härligt snack med härliga människor! Idag går jag omkring som i ett sömningt töcken men det var det väl värt. n 20140527_210913[1]

Only in New Zealand

Tydligen är det snökaos nere i Dunedin (stad i södra Nya zeeland) i detta nu. Ja, ni ska få se själva. Klicka in på länken här. Spola fram fyrtiofem sekunder och betrakta de två följande klippen. Alltså. Kiwis i ett nötskal.IMG_7229

Yet another Monday

20140526_160402[1]

Måndag eftermiddag. Min värdmamma tar med sig de två äldsta barnen för en promenad på stranden och jag och CJ, 5, får huset för oss själva. Vi fixar en överraskning till Harri’s fyraårsdag som närmar sig med stormsteg. Eftersom CJ har en lillebror med en förkärlek för hasselnötschokladkräm som inte är av denna värld så blir det en överraskning av det sötare slaget; nutella-semifreddo. Koncentrationen är hög. Allt ska gå rätt till. Jag visar CJ vad som händer om man vänder en skål med hårdvispad äggvita upp och ner och aldrig har jag väl sett ett par ljusblå ögon bli så förundrade. Det är nästan så han tappar den andra skålen, den med med gulorna, i golvet. Men bara nästan. Och ett bra slutresultat blir det. Smaskigheten får lite överblivet strössel från i julas över sig och stoppas in i frysen. Nu återstår det bara att se om CJ kan hålla överraskningen hemlig i sex dagar framöver. Så stolt som han är nu, är det rätt troligt att han kläcker ur sig alltihop så fort Harri kommer hem från dagis om en halvtimme. Oh, well.

Hemlängtan efter åtta månader som kiwibo

Att längta hem när du bokstavligt talat befinner dig på andra sidan jorden är ett himla konstigt fenomen. Jag kanske ska börja med att tala om att jag, och de flesta andra au pairer jag har lärt känna under min tid här, tänker faktiskt inte så där jättemycket på alla er där hemma, hur befängt och hjärtlöst det än låter. Det finns helt enkelt för mycket roligt och spännande som pockar på vår uppmärksamhet. När du jobbar med barn är ingen dag den andra lik och om du mot all förmodan skulle känna tristess under arbetstimmarna så finns det alltid, och då menar jag verkligen alltid, möjlighet att haka på något evenemang, roadtrip, fika, hike, lopp, barbeque, strandhäng eller vad det nu kan vara (ansiktsboken är din bästa vän) under din fritid. För att inte tala om hur gôtt det är att få testa på att stå på sina egna ben, klara sig själv och allt det där. Inte för att vara sån, men jag tror att resa iväg någonstans under en längre tid utan föräldrar som hjälper en i minsta lilla uppförsbacke, är förmodligen det bästa sättet att bli vuxen.

Men nu ska jag inte sväva ut bland allehanda beskrivningar om hur härlig det är att ha lämnat boet, utan hålla mig till ämnet; hemlängtan. Japp, trots allt fantastiskt så drabbar den onekligen oss alla då och då, som en blixt från klar himmel. Den kan slå ner när och var som helst, oftast när jag minst anar det; i mataffären, när jag brer en vegemitemacka till en av ungarna på morgonen, på födelsedagfriandet hos grannarna, i bilen under roadtrippen eller bland täcket och kuddarna i min säng precis innan jag ska somna om kvällen. Det är inte vackert. På tio nanosekunder så går jag från att skratta och le och vara hög på livet till att stanna upp och stirra ut med tom blick i fjärran, samtidigt som bröstet känns som en tickande bomb, med risk för att explodera vilken minut som helst. Hur jag känner mig just då? Som Rebecka, fem år gammal. Hon som inte vågade gå på kalas själv utan mamma eller pappa. Hon som tyckte att sova över hos kompisar var värsta tänkbara mardröm. Det är i sådana stunder jag förbannar mitt beslut att flytta så långt bort. Lusten att plocka upp telefonen och knappa in ett nummer som börjar med +46 och som får mig att höra rösterna från alla där hemma jag bryr mig om och just då saknar något så oerhört, är nästan överväldigande.

Som tur är går hemlängtan i perioder och lika fort som den kom kan den helt abrupt försvinna igen. Det skriver nog de flesta au pairer och andra visitatorer i Nya Zeeland under på. Just nu är jag inne i en ”hemlängtan-period” (särskilt idag då det är Mors dag hemma i Sverige… om du läser det här älskade mamma så ska du veta att jag saknar dig lite extra mycket i detta nu), men eftersom jag vet att den är temporär och att jag snart kommer uppleva livet som alltigenom fantastiskt igen, så gör det liksom inte så mycket. Snarare tillför den på sätt och vis någonting meningsfullt. Att längta hem, hur outhärdligt det än kan te sig, påminner mig om att jag har fina människor som tänker på mig ibland även om jag inte är fysiskt närvarande och att jag har ett riktigt hem att återvända till när jag sätter mig på planet till Sverige igen. Den vetskapen är få förunnat, och för det är jag evigt tacksam.SAM_2204

En dag precis innan jag lämnade Sverige tillsammans med min fina familj. Här porträtteras jag tillsammans med min bror och lillkusinen Svea. Saknar er!

Status: ?

De senaste två veckorna har flutit förbi i ett blurr av förvirring. Mycket är i görningen; yttre faktorer som att nära au pair-vänner lämnar Nya Zeeland för nya äventyr och det faktum att min värdmamma erhållit en ny tjänst och därmed är min arbetssituation från juni och framåt en smula oklar. Att jag har kommit in i en sådan där liten dal där jag ifrågasätter varför jag ”slösar bort” mitt liv på att tjata på barn om att packa skolväskan gör inte saken bättre. Jag känner mig en aning låst i en situation jag inte har full kontroll över och för ett planeringsfreak som mig så är det inte så där jätteangenämt.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här. I det stora hela har jag absolut inget att klaga på och jag trivs fortfarande med mitt liv här nere, tro inte något annat. Mest vill jag nog bara belysa att tillvaron inte alltid är askalas, inte ens på andra sidan jorden. Det finns dagar då allt känns fel och knäppt och galet. De är inte så många, men de existerar också. Och det hade ju varit underligt annars, inte sant?140525-132731

Nu är ju inte detta en matblogg, men…

… De som känner mig vet vilken förkärlek jag har till gröt, i alla dess former, morgon, middag, kväll. Jag tror att jag har testat de flesta sätt att koka havregryn på, så tro mig när jag säger att det här är något alldeles extra! Jag har till och med fått min äldsta tjej att börja käka gröt på morgonen efter att ha smakat detta recept.  Havregrynsgröt med smak av äppelpaj – kan det bli bättre?

Ingredienser Äppelpajsgröt:

1 dl havregryn
2-2 1/2 dl vatten
1 äpple
1/2 tsk vaniljextrakt
1 krm salt
1 krm kanel
1 ägg
Valfri topping: t.ex. mandlar, mjölk, mer kanel, russin, dadlar, blåbär (supergott tillsammans med äpple!) eller jordnötsfluff (jordnötssmör som blandas med en svätt mjölk till ett krämigt fluff).

*Riv större delen av äpplet och blanda med resten av ingredienserna i en kastrull.
*Koka upp under omrörning (viktigt så inte äggvitan koagulerar) och låt sjuda under några minuter tills önskad konsistens.
*Sleva upp i en vacker skål och hacka över resten av äpplet och toppa med dina favoriter!
*Tugga, smaka, njut!

0101
Ser ut ungefär såhär…

 

Fall, falling, fallen

5zGpohzYhE

På bara några veckor har det gått från stekande sommarvärme till riktigt kalla, höstlika mornar (eller ja, om nu åtta plusgrader räknas som kallt…) med hög, klar luft och dimma över ängarna. Det blir mörkt vid halv sex på kvällen och när jag vaknar upp är det så kallt i huset så att innetofflorna och mysigaste tjocktröjan åker på. En grej som jag inte heldiggar med Nya Zeeland är att det finns i regel ingen uppvärmning i husen här, mer än några få utspridda element här och var… Alltså, som svensk är jag ju van vid kyla men jag då vet jag ju att jag i alla fall har ett härligt varmt hus att komma in i efter att ha lufsat runt i snön (förlåt, slasket). Som tur är så har vi en kamin i vår familj som är kopplad till ett slags rörsystem som tydligen ska sprida värme i större delen av huset. Jag som håller till i källaren känner mig väl en aning skeptisk så jag har, i förebyggande syfte, önskat mig ett par raggsockar av mormor i födelsedagspresent som kom när mamma var nere och för nån vecka sedan köpte jag världens gosigaste filt om nu inte täcket skulle vara tillräckligt.

Just nu har jag precis avnjutit en himla efterlängtad dusch (här ute på landet så samlar vi upp regnvattnet i en stor tank och använder till hushållet, och eftersom det inte har kommit någon nederbörd på ett tag så blev det lite kris igår, varför jag valde att tvätta håret vid ett bättre tillfälle, hehe) efter en 12,5-timmars arbetsdag innehållandes bland annat gympaklass för småbarn, chokladbollsbakande, talskrivande om elektricitet och Isaac Newton med de två äldsta barnen, playdate med tre andra au pairer och racande på sparkcyklar hos grannen. Av någon anlening så vaknade jag upp halv fyra imorse och kunde inte somna om, så ikväll avsäger jag mig alla ”måsten” men nedanstående bildtext och går och lägger mig klockan halv nio med en nästan utläst Insurgent.

7G60FGjYsu