Att resa

0acf1a1dc8fb140ecde0036b66454260Jag har alltid varit övertygad om att jag skulle bege mig iväg och se världen efter gymnasiet. Alla andra alternativ, typ plugga eller jobba, som mina vänner pratade om bleknade bort i jämförelse. Det var vetskapen om att jag till hösten efter studenten skulle flytta till andra sidan jorden som fick mig att kämpa igenom den sista terminen i trean. För mig var det inte svårt att sätta mig på ett plan till Nya Zeeland (mer än att lämna alla fina människor där hemma då), tvärtom. Det var snarare en lättnad att vända mitt gamla liv ryggen och blicka mot nästa utmaning. Jag kom faktiskt på mig själv med att fnittra lite halvt hysteriskt för mig själv. Aldrig hade jag varit mer övertygad om att nu, nu börjar faktiskt mitt liv på riktigt.

Att resa (och nu menar inte jag en veckas charter till Kanarieöarna; hur härligt det än må vara så är det inte samma sak som att spendera månader i främmande länder, utforska varje skrymsle och vrå i nationerna du besöker, lära känna och bo tillsammans med lokalbefolkningen osv.) gör någonting med ditt inre som är väldigt svårt att sätta ord på. Men jag ska ge det ett försök.

När du anländer i det land du drömt så länge om, är det lite grann som att födas på nytt. Du kommer stå där som ett fån och inte ha någon aning om vart du ska vända dig eller hur du ska bete dig. Landskapet är annorlunda, maten är annorlunda, människorna är annorlunda. De sistnämna kanske inte ens talar samma språk som du. Vad i helvete har jag gett mig in på?, kommer du skriktänka inom dig i panik, både en och femtielva gånger. Du kommer undra om det inte var en himla korkad idé ändå, det här med att bege dig ut på äventyr.

Men du kommer övervinna dina rädslor fortare än du anar. Du kommer lära dig landets seder och bruk, upptäcka att köra på fel sida av vägen inte är så krångligt som det först verkar, uppskatta den konstiga maten, hänföras av den vackra naturen, den ena utsikten mer slående än den andra. Du kommer lära känna människorna på djupet, tala deras språk och anamma deras kultur helt och fullt. Du kommer träffa andra resenärer som både delar samma erfarenheter som du och som kan tillföra vidare perspektiv på din vistelse långt, långt borta. Med folk från världens alla hörn kommer du knyta tajta vänskapsband, förmodligen livslånga sådana.

Efter en tid noterar du hur du gradvis börjar förändras. Du kommer till insikt om att de förställningar du hade om världen inte är vattentäta. Du inser att det existerar lika många sätt att se på livets stora och små ting som det finns människor på jorden, att det faktiskt finns personer som tänker och resonerar annorlunda än du och de från dina hemtrakter. Vad som är essentiellt är dock att förstår att vi värdsmedborgare ändå är mer förenade i våra likheter än olika i som skiljer oss åt.

Att resa och upptäcka nya platser för någoting mer med sig än erfarenheter och livsinsikter, en bieffekt du kanske inte hade räknat med. Det ger mersmak. Helt plötsligt är landet du började ditt äventyr inte nog. Du vill upptäcka fler länder, nya städer, vackrare natur, lära känna människor från andra typer av kulturer. Mer, mer, mer. Du kan inte få nog. Du har blivit drabbad av det obotliga reseviruset. Och det har du inte det minsta emot.

Om du, som jag, har tagit steget och lämnat tryggheten hemma för att se vilket material du egentligen är hugget ur, stanna upp för en sekund eller tre och känn stoltheten över att du vågade. Sköljs över av alla intryck du hittills har erfarit och låt de för evigt ristas in innanför ditt pannben.

Om du fortfarande tvekar – snälla låt bli. Kasta dig över äventyret bara. Boka en biljett som kan realisera din drömresa, nu på momangen. Skulle det mot all förmodan gå åt skogen kan du ju alltid åka hem igen. En sak är i alla fall spiksäker.  Du kommer inte ångra dig.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>