Ät som en kiwi

Det är inte särskilt mycket som skiljer den svenska matkulturen från den nya zeeländska, jag menar båda är västländer som har möjlighet att importera in de livsmedel som inte finns året runt osv. Men självklart finns det saker som vi inte har gemensamt när det kommer till mat också.

I Nya Zeeland är barbequekulturen väldigt stor, ja, nästintill helig, under sommarhalvåret. Färska, inhemska jordgubbar kalasas det på under julhelgen och nu under ”vintern” (femton grader varmt även om det regnar och blåser kallar jag inte direkt vinterväder) värmer vi vår familj oss med en gudomligt god pumpa-och baconsoppa om söndagskvällarna. Det finns två ledord inom den nya zeeländska matkulturen och de är avslappnat och enkelt. Jag älskar att det inte är så himla komplicerat och pretentiöst att bjuda över vänner på middag här. Alla hjälps åt med både matlagning och disk och aldrig någonsin stressar någon upp sig över att maten inte är vid utsagd tid. En gång frågade jag mina värdföräldrar när gästerna förväntades anlända (de hade några vänner som skulle komma över på grillkväll en lördag) och de tittade mest oförstående på mig innan de sade ”någon gång i eftermiddag”.

Eftersom Nya Zeeland odlar de flesta grödor själv (vissa saker importeras från Australien och Pacific Islands) så smakar frukt och grönsaker tio gånger mer än vad de gör hemma. Detsamma gäller i princip all köttproduktion (det finns åtta gånger fler får än människor på Nya Zeeland och det går kor i ungefär varenda hage), vilket gör att priset på nötfärs och oxfilé motsvarar blandfärs och fläskkarré i Sverige.

Någonting jag inte riktigt tycker om med den nya zeeländska matkulturen är sättet de äter på. Frukost är en bit rostat bröd på springande fot samtidigt som alla andra saker som måste hinnas med på morgonen fixas. Lunch? Räknas riskakor med ost? Mellanmål (morning tea och afternoon tea) är mest för barnen och då i form av en massa snacks som chips och kakor eller frukt. Middagen är i nio fall av tio är en lagad måltid med ”riktig mat”, men nästan alla au pairer som jag har lärt känna här nere bor i familjer där barnen äter middag före de vuxna (jag tror min familj är ett av få undantag där alla i familjen sitter ner tillsammans) och aldrig, aldrig att någon skulle få för sig att sitta kvar vid bordet för att ”smälta maten” när de har ätit upp (det anses snarare oförskämt).

Lite annorlunda från europeiska vanor, eller vad säger ni?

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>