Life isn’t about waiting for the storm to pass. It’s about learning to dance in the rain

SAM_3059Jag är förvirrad. Vet varken ut eller in. Snart åker jag hem, två evighetslånga månader kvar. Kan de inte gå fortare? Kan någon stanna tiden? Jag har inga känslor kvar. Ibland gör de ont i alla fall. Så fort jag får en ledig stund försöker jag göra någonting produktivt att vara stolt över. Varje gång slår jag mig själv bildligt talat redlös för att jag misslyckas. Tröttheten hotar att dränka mina ögon. Myrorna innanför skinnet gör mig tokig. Jag längtar efter resor och äventyr, på riktigt. När vänner bjuder in mig till helgens upptåg vågar jag inte lämna värdfamiljens trygga vrå. Ensamheten sluter sitt iskalla grepp om hjärtat mitt. Snälla, kan ni bara låta mig vara ifred? Jag är vuxen nu, kan klara mig själv. Mamma och pappa, kan jag få gråta ut på er axel?

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “Life isn’t about waiting for the storm to pass. It’s about learning to dance in the rain

  1. Älskade Beckis du blir aldrig vuxen nog att inte få gråta ut mot min axel! Älskar och saknar dig från Hasslevik till Silverdale och tillbaka. Styrkekramar i
    massor!

  2. Älskade storasyster, du är hur bra och fin och underbar och fantastisk som helst. DITT år är inte över än, du har ju hela två månader, mer än 60 dagar, på dig att hitta på hur mycket roligt som helst! Gör det! Vi väntar här hemma, men vad är väl två månader till när vi klarat oss i snart 10.

    Du är världens bästa, glöm aldrig det. Du är min förebild, min bästa vän och min vackra syster.

    Älskar dig till månen och tillbaka, flera gånger om <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>