Tre dagar som kiwi återstår

Fy fan i helvete vad livet är jävligt snett för tillfället. Ena timman ligger jag som en liten köttbulle på golvet och undrar varför jag utsätter mig för den emotionella tortyr det innebär att bryta upp från något familjärt, och i nästa så springer jag frivarv barfota runt huset i ett sällan skådat glädjerus över att det nu återstår närmare två veckor innan jag kan återse alla älskade där hemma och äta keso som inte smakar jäst tvål igen. Den där goda sömnen jag talade så varmt om i början av min tid här är som bortblåst sedan flera veckor tillbaka och min hals har börjat ömma så till den grad att jag deprimerat tvingades avstå från kvällens crossfit-pass om jag ska ha någon chans att säga farväl till boxen ordentligt innan jag återvänder hem för vanligt, oändligt mycket tråkigare skrotlyftande hemma i Tyringe. Mitt rum är än mer kaos än vanligt av prylar jag ännu inte har bestämt mig för att behålla eller inte. Imorgon väntar min sista jobbdag och på lördag, min sista kväll i Nya Zeeland, vankas hejdå-barbeque med grannarna. Det har varit så många farväl den senaste tiden och många fler återstår innan det bär av mot Melbourne på söndag. Det påminner mig om att jag fortfarande inte har pysslat färdigt med värdfamiljens avskedspresenter. Lägg till det på checklistan inför avresa nu, Rebecka, innan du glömmer det. Ikväll satt jag barnvakt för sista gången. Harri ville se ”Alvin and the Chipmunks 3″ så det gjorde vi. Sista gången det här, sista gången det där… sista gången fucking allt. På sätt och vis känns det som om mitt liv får ett avslut när jag sätter mig på planet till Australien om tre dagar. Livet fram tills nu menar jag. På söndag lämnar jag på riktigt min barndom bakom mig och återvänder hem som en vuxen kvinna som vet var hon står med båda benen och är redo att ta världen med storm. Cheesy, peesy, men ack så sant. Eller det är det jag försöker intala mig i alla fall i de stunder då jag känner mig aspepp på att komma hem.

Vilken melankolisk utläggning det här blev. Det var väl inte riktigt meningen. Jag är egentligen mer positivt inställd till att komma hem till Sverige än vad det kanske verkar (trots att jag är lika upprörd över valresultatet som alla andra 87%). Men det här behövde få komma ut också antar jag.SAM_6569

Är det fler där ute som är på väg att återvända efter en lång tid hemifrån? Kanske någon som nyss har kommit hem? Hur känner ni er? Hur är det egentligen att komma tillbaka till en tillvaro som brukade vara allt du kände till men som nu känns så otroligt främmande?

blogstats trackingpixel

4 reaktion på “Tre dagar som kiwi återstår

  1. Jag var också au pair i nya zeeland, dock bara 4,5 månader då jag valde att avsluta au pair året istället för att hitta en ny värdfamilj. Efter 6 månader utomlands (hade då varit i nya zeeland, Australien och fiji) valde jag att åka hem till Sverige eftersom mina pengar nästan var slut.. Jag trodde att det skulle vara lite jobbigt att komma hem. Men det blev så mycket jobbigare än jag trott och första veckan bröt jag ihop titt som tätt trots att jag hade så mycket att komma tillbaka till men inget hem och inget jobb. Sen blev det bättre för att sedan bli likadant igen. Men nu har jag varit hemma i lite drygt en månad och jag mår bättre. Men jag saknar det korta livet jag fick i nya zeeland.

    Så blev det för mig och jag var ”bara” borta i ett halvår. Hur det egentligen känns är svårt att säga. För mig var inte staden jag bor i alls den samma längre. Jag gick runt och kände mig avtrubbad. Undrade om det var på riktigt. Kände mig inte hemma. Hur det nu kunde vara ett problem helt plötsligt.. Sen är det inte som utomlands där folket man träffar är med om samma sak. Det finns liksom ingen att dela känslorna med längre. Ingen som förstår att det är jobbigt att komma hem. Att vänja sig igen- vid att köra på rätt sida av vägen & att prata svenska.. Det känns lika onaturligt som det gjorde i nya zeeland. Men jag inser efteråt att jag inte alls var redo att komma hem efter halva tiden., kanske därför känner jag som jag gör.

    Men det är kul att komma hem också.. Att träffa sin familj och vänner. Kanske börja om på nytt, hitta ett jobb eller en kurs att läsa. Man får ju tänka att man har faktiskt möjlighet att göra vad man vill nu igen, precis som man gjorde när man åkte.

    • Exakt! Jag tror det är viktigt att tänka på alla positiva saker som kommer till en när man återvänder. Jag har bara varit hemma i ett par dagar nu men jag är till största del rätt nöjd med att vara hemma och umgås med familjen igen. Men då var jag borta i ett helt år också och kände mig relativt ”färdig” med Nya Zeeland när jag lämnade. Konstigt dock, hur minnena är så kristallklara i mitt huvud men när jag försöker förklara för andra så känns de så väldigt avlägsna… Hoppas det vänder för sig snart, kram på dig! <3

  2. Jag var inte borta ens i närheten lika länge som du och inte ens i närheten lika långt bort men när jag kom hem var allt. Precis. Som. Vanligt. Även om jag innan trodde det skulle kännas främmande och ovant att vara hemma så blev det precis tvärtom. Inget hade förändrats, det luktade lika dant, köksbordet hade samma plats som förut, byns gator såg likadana ut och jag kommihå hur bekant allting var. Det tog inte lång tid innan det kändes som om jag aldrig varit borta och den upplevelse jag tog med mig hem blev drömlik för ingen här hemma känner till den delen av mitt liv, ingen av dem var där och hemma finns det inga spår av att den ägt rum. Det som har förändrats är en själv, och det är väl där en märker att en faktiskt har varit iväg och stått på egna ben om så bara i tre månader i Oslo. Men å andra sidan, vad trodde jag skulle ha förändrats? Och om de hade flyttat på köksbordet så hade jag nog blivit lite sur, hemma är hemma. Hemma är bekant och gamla sledna Höör är gamla sledna Höör.

    • Haha, jag håller med dig där Hanna, om det inte hade känns välbekant så hade det nog varit bra konstigt! Nu har jag ju bara varit hemma ett par dagar men jag tycker bara det är härligt att allt är som det brukar. Antar att det kommer ändras när jag är så trött på glesbygden i Skåne att jag kan spy på det… Nej, det är ingen som förstår vad man har varit med om (förutom de jag känner som har varit med om samma äventyr) och på så vis känner jag mig rätt så ensam. Å andra sidan längtar jag inte tillbaka (än). Jag var färdig med Nya Zeeland när jag lämnade och så känner jag i grund och botten fortfarande.

      Tycker vi får ta och träffas snart du! Kram på dig <3

Lämna ett svar till Alice Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>