Jag ville skriva om hösten

Ur mitt gamla arkiv:

Hösten är en förrädisk årstid som sätter alla möjliga tankesnurror på spinn. Den suger långsamt kraften ur dig och din omgivning tills den har dragit ur all åtkomlig näring och intryck från Sommarens smekande eftermiddagsbris. Hösten den mest oförfalskade årstiden av alla.

Den är inte dyster som Vintern, den är inte förrädisk som Våren och inte heller lögnaktig som Sommaren. Hösten är brutalt ärlig, absolut rättvis och skonar ingen från att höra en oförstörbara Sanningen. Du kan försöka fly ifrån den. Men den kommer alltid ifatt dig, hur väl du än klär in dig i dina tjocka illusionsplagg av ouppnåeliga drömmar.

Hösten är så hänsynslöst klarsynt, vilket medför att den ger dig en rak höger i mellangärdet, med en sådan kraft att din livsglädje näst intill förintas och aldrig tycks komma tillbaka, samtidigt som den kan bringa ren och skär lycka till den som har turen att träffas av en god underrättelse från självaste Sanningen.

Det är på grund av detta som jag älskar Hösten. Sommaren vaggar in dig i hägringar av livet som du ändå aldrig kommer att få uppleva. Hösten, han kan sin sak. Han vet att vi människor mår bäst att av Sanningen se realiteten i vitögat, möta våra innersta farhågor för att på så sätt utvecklas vidare och gå ur hanteringen av situationen med resta ryggar.

Jag tror att många av oss är fly förbannade på Hösten för att ha orsakat oss så många lidelser. Jag själv är inberäknad bland dem. Men det finns en mening med det. Det finns en tanke bakom. Även om varken du eller jag kan förstå den tanken ännu, så är Framtiden inte långt borta. Framtiden, som får oss att bära med Hoppet vart vi än går i våra trasiga skor. Genom Hoppet önskar vi oss ett par sprillans nya skor i tron att dessa kommer råda bot på vårt lidande.

Men Framtiden vet vad som komma skall och har av erfarenhet sett att ett par nya skor inte är nya särskilt länge. I stället lagar Framtiden våra trasiga skor, med pansartråd som ska hålla en lång, lång tid framöver.

Det går inte att förneka, ibland kommer den här tråden att gå upp i sömmarna, ja kanske lossa sitt fäste helt. Det fina är att pansartråden aldrig tar slut. Jag tror att varje människa har sitt eget lager av Framtidens pansartråd, fyllt efter hur stor åtgång just du behöver för att sy ihop ditt liv till någonting helt unikt.

Så tacka Hösten. Tacka honom för att han ger oss en chans att påbörja vår alldeles egna sömnadsarbete, där inget blir det minsta likt någon annans.07d2bf7b1668de68896c176d041b3dce

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>