En midsommarhelg i Raglan

Över midsommar åkte ju jag med Evelina och Emma till raglan, surfarparadiset på Nya Zeeland. Vi fick låna Eves värdmammas systers sommarstuga och vi hade en alltigenom supermysig helg!SAM_5976

VI gick på promenad längs stranden i det ruskiga vintervädret. Eve var glad ändå.SAM_5944
Vi inspekterade sanden, som hade en svartsblåskimrande nyans i eftermiddagsljuset. Facinerande.SAM_5952
Tänk att spendera sommaren i det här huset som tio-åring?SAM_5975
Då det blåste säkert femton sekundmeter så var detta kitesurfarnas helg. Åh, jag vill också kunna!  SAM_5986
Det vispades grädde med handvisp i en mycket smickrande frisyr.SAM_5984
På midsommardags kväll (vi jobbade som vanligt under själva midsommarafton och firade dagen efter istället). blev det mat i mängder; både potatis, gräddfil, grädlök, ciabatta, goda ostar, ägg, köttbullar, vitlökssmör och fetaostsallad med avokado. Och några flaskor Rekorderlig såklart!SAM_5987
Till efterrätt hade jag bakat kladdkaka (åh, bästa receptet på glutenfri kladdkaka hittills! Säg till om jag vi vill att jag ska slänga upp det här) som avnjöts med både färska och varma jordgubbar och vispad grädde. Yu-u-um.SAM_5995
Det blev en hel del filmtittade på Emmas dator i soffan i den otroligt mysiga stugan. SAM_5990
På söndag förmiddag käkade vi resterna till brunch efter en tur till längs stranden (denna gång i strålande solsken). Bättre utsikt får man leta efter!SAM_5997
Innan vi begav oss tillbaka mot Auckland blev det nagelfix i eftermiddagssolen.SAM_6001Och det var den midsommarhelgen det. Eve och jag filosoferade bort oss lite grann på vägen till Raglan: Tänk om hade sagt åt oss förra midsommar att vi nästkommande år vid samma tid skulle befinna oss i en bil mitt ute i ingenstans (det kändes verkligen så när vi körde ner i bäckmörkret och efter noll möten de senaste fyrtiofem minuterna) med en tjej som vi träffas bara några månader tidigare på väg till surfarnas paradis i det vackraste av länder på andra sidan jorden? Livet är allt förunderligt alltså.

Mmm… Marabou

20140623_104650

Häromdagen damp det ner ett paket i postlådan på 143 Newman Rd med mitt namn på. Inuti låg två stora Marabouchokladkakor! Det kom allt bra lägligt nu när förrådet mamma försedde mig med när hon kom ner har börjat sina. Jag tror inte att ni där borta i Sverige kan förstå lyckan i att hålla i en tingest som symboliserar hemma. Att det sedan smakar gudomligt gör ju inte saken sämre. Tack, tack, tusen tack, mormor!

När vardagslunket faller på

Jag gillar fredagskvällarna i min familj. Ofta har jag fixat något extra smarrigt till eftermiddagsfika. Inga läxor måste göras (för barnen då, själv har jag ju inte haft en enda läxa på över ett år). Ibland kommer Lina (en au pair från Tyskland som kom hit samtidigt som jag) över med sina ungar Liam och Braxie, ibland åker vi till stranden (ja, inte nu på vintern kanske), ibland har vi filmmaraton med popcorn i soffan. När värdpäronen kommer hem från jobbet är de fullständigt utpumpade efter en lång arbetsvecka men ändå lite extra glada, och utbrister ett efterlängtat ”TGIF” innan de korkar upp vinflaskan och häller upp ett glas till alla över arton år i hushållet (vilket har gjort mig än mer övertygad om att skaffa mig ett arbete som jag verkligen brinner för och inte har något emot att ägna mig åt, oavsett vilken dag i veckan eller tid på dygnet det är. Ett glas vitt för att fira in helgen är inte helt fel dock har jag upptäckt). Barnen duschar i en hiskelig fart i någon slags in-tvåla-skölj-ut-stafett, det gäller ju att spara på regnvattnet i tanken, och byter om till pyjamas i värmen framför den nytända brasan. Till middag blir det, som alla andra fredagar, pommes och nuggets med ketchup och barbequesås. Den som har varit extra duktig under veckan får äta på den scharlakansröda ”Star of the Week”-tallriken till allas applåder. Det pratas som veckan som har gått och vad som står på agendan i helgen medan vi vuxna (känns rätt så asnice att för en gångs skull tillhöra den kategorin) snyltar på barnens pommes, under deras högljudda, roade protester. Efter en tidig läggning för de fyra minsta i familjen plockar någon av oss upp telefonen och beställer hem hämtmat till de fyra äldsta, för mig blir det vanligtvis kycklinghamburgare med sötpotatispommes (sviiiiiingoda, nästan så det är värt att åka tillbaka till Nya Zeeland i framtiden ENBART för att mumsa på Burger Fuels kumara fries). Denna kulinariska måltid intas i soffan framför antingen American Idol, The Vioce Australia eller America’s got talent, beroende på vilket av programmen som körs för tillfället. Brett och min värdpappa Rich kommenterar allt och alla, på både gott och ont, medan min värdmamma Beccs slår till dem båda och fnittrandes säger att nu får det faktiskt räcka. Själv sitter jag där, sippandes på mitt vin och tänker att det här med vardag, det är allt inte så tokigt ändå.2013-12-25 07.26

Måndag igen

Tillbaka till vardagen efter en genommysig helg i Raglan blev det med besked i morse när klockan ringde 07.15. Sömnen har blivit lite lidande den senaste veckan så det var väl inte med det största leendet på läpparna som jag gick på morgonpasset. Dagen blev mer än okej i alla fall. Barnen var inte alltför oresonliga, jag satte nytt personligt rekord i back squat under förmiddagens CrossFit-pass och jag spenderade några timmar mitt på dagen med att göra ingenting utan att få ångest en enda gång. När eftermiddagens läxläsning var avklarad tog Seb mig i armen och drog med mig ut i lekstugan för att visa hur han gjort om den till en verkstad, där han behövde hjälp med att snickra ihop en hylla till sin lillebror av spillvirke som vi hittade i en hög lite avsides på gårdsplanen. Den där grabben är nog den mest händige och omtänksamme sjuåring jag känner. 20140623_162417

 

 

Ikväll lyssnar jag på Jason Diaktés (Timbuktu) sommarprat i P1. Intressanta erfarenheter och tankar om ett oerhört viktigt ämne. Jag tror Jason är min nya idol. Lyssna bums här.

Mot Raglan!

Väskan är packad och nu laddar jag upp inför en något annorlunda midsommarhelg i Raglan med mina goa tjejer. Ett eftermiddagspass kvar bara och sedan bär det iväg. Glad midsommar till er där hemma!1044947_10200212142521888_9155679_n
En bild från förra årets midsommar. Undrar om jag kan skrapa ihop lite blommor till en krans även i år?

Helgen som gick

20140614_125314
Vilken panghelg det har varit! i lördags tog jag en välbehövlig sovmorgon innan jag hämtade upp Evelina och Emma i Albany. Det vankades hike i Shakespears Park! Vi spatserade runt i säkert tre timmar, filosoferade om livet om vi brukar, slog oss ner vid en strand och käkade medhavd matsäck och njöt av solskenet. Det var riktigt roligt att visa ett par vänner från storstaden några av mina guldkorn här ute ”på vischan”.

På kvällen föreslog jag att vi skulle gå på bio och de andra var inte sena att haka på. The Fault in Our Stars var en helt okej film, om än något för sentimental för min smak. Sedan somnade jag tidigt för att förbereda mig på bästa sätt inför morgondagen…

… Då det vankades tävling i CrossFit! Det var vår klubb, CrossFit Hibiscus Coast, mot CrossFit Birkenhead i tre olika WODs (typ deltävlingar). Jag kan stolt säga att vi tog hem segern med råge. Själv slog jag några PB:n och fick verkligen kämpa emot kräkreflexten under sista WODen (en Chipper där bl.a, 40 äckligt jobbiga thrusters ingick…). Efteråt var jag sådär löjligt endorfinlycklig tills jag satte mig i sängen och skulle skypa med mamma och pappa. Jag fick byta ställning varannan minut eftersom mina muskler värkte något så fruktansvärt, haha. Tänk, för ett halvår sedan visste jag inte ens vad en ”clean” var och i söndags så gav jag allt jag hade i nybörjarklassen i min första Interbox, högljutt påhejad av alla andra från klubben. Något säger mig att detta inte var den sista.

IMG_20140615_160153

Nog om den här helgen. Nu blickar jag istället mot nästa. Evelina, Emma och jag ska få låna Evelinas värdmammas systers (måste väl bli hennes värdmoster då) sommarstuga i Raglan (surfparadiset på Nya Zeeland, vi får väl se hur det blir med den saken mitt i vintern…) fredagkväll till söndag eftermiddag. Vi tänker fira svensk midsommar där. Ja, det är en dag för sent men midsommar existerar inte i Nya Zeeland så vi får vackert jobba på under fredagen ändå och besides är det ju fortfarande midsommarafton i Sverige när vi firar på lördagen, så det så.Två jobbdagar med ungarna till bara (lääääääängtaaaaar ihjääääääl miiiiiiiig!)sen bär det av!

Lördag 14 juni 2014

Sitter i min säng och mornar mig medan jag lyssnar på Mando Diaos senaste album och scrollar igenom facebookflödet som fortfarande fylls av studenter på flak och jordgubbstallrikar med mjölk i solen. Oh well, här i Nya Zeeland så vaknar jag upp till en strålande vinterdag, vindstilla och ca 18 grader varmt… inte fy skam det heller.

Denna vecka har varit rätt upp och ner på Newman Rd; min värdmamma har börjat sin nya tjänst och därmed har jag gått på mitt nya arbetsschema med 30 timmar i veckan istället för tidigare 45. Jag har nu sovmorgon till halv åtta varje dag och slutar en timme tidigare om kvällarna, vilket är guld värt om jag nu skulle få för mig att hitta på något på vardagskvällarna (after work med cosmopolitans och högklackat inne i Auckland City ftw). Så även om det klirrar in lite mindre varje vecka så klagar jag inte. Nu måste jag bara komma på vad jag ska göra av all fritid… Vidare har vi haft årets storm i början av veckan som slog ut strömmen för 50 000 hushåll runt omkring i Auckland. Dessutom har maginfluensa, feber och löss har avlöst varandra på vardera av ungarna (tackar gudarna för att jag inte jobbar nätter och framför min varmaste uppskattning till mina egna föräldrar som har tagit hand om mig och mina syskon alla gånger vi har legat däckade i sjukdom). Nu är de dock sanerade alla fyra och något sånär friska, så vi håller tummarna för att de kan gå till dagis och skola på måndag morgon.

Men idag är det lördag och jag är ledig, ledig, ledig. Jag ska jag hämta upp Evelina och Emma, tjejerna jag åkte till Wellington med, på busstationen i Albany och visa dem Shakespear’s Park, en regionalpark som är en av mina favoriter i området där jag bor. Jag är supertaggad! Slänger antagligen upp lite bilder senare. Tills dess:0cce1286d415ac3ffcd4dfb4faa97940

Livet på landet

20140515_152038

Hemma hos familjen Coggins finns en stor tvåvåningsvilla med altan, där jag sover i ett rum på nedanvåningen och delar badrum med uncle Brett, min värdpappas vän som flyttade in när han var ”mellan två bostäder” (detta var alltså sju år sedan, Brett är praktiskt taget del av familjen nu).

Där uppe sover de fyra busungarna Seb, CJ, Kenzie och Harri samt mamma Beccs och pappa Rich. Det är även ovanvåningen som jag kanske kan kalla min ”arbetsplats” Det är i alla fal där jag tillbringar största tiden med barnen. Om vi inte är utomhus, då.

I trädgården, som släntar ner mot de fem hektar som är i familjen Coggins ägo, finns en studsmatta, lekborg, en stor gräsmatta, gungor, lekstuga, basketkorg och sist men inte minst, ett gigantiskt grönsaksland. Här odlar Beccs (hon har verkligen gröna fingrar) tomater, vitlök, gurka, citroner, feijoas, blomkål, zuccini, morötter, broccoli, rödbetor, spenat, romansallad, gräslök, lime, potatis, persilja, koriander och fikon. Alla råvaror skördas och används i matlagning och bakning.

Förflyttar vi oss upp till gårdsplanen så består den av två uppfarter (här kör barnen cykelrace nerför i svindlande fart var och varannan dag), en vedbod och tre skjul för allehanda användbara och onödiga pinaler. För det mesta är gårdsplanen en enda röra av bilar, pick-ups, släpkärror, cyklar, målarfärg, skateboards, soptunna, träplankor, spik (när ungarna har varit i snickartagen och glömt plocka undan gäller det att köra försiktigt!) och verktyg.

På baksidan av huset står tre bastanta tankar utplacerade, med uppdrag att samla upp regnvattnet från taket så vi kan duscha, diska, tvätta (tvättvattnet renas sedan och återanvänds till att vattna grönsakslandet) och allt det där (jo, det fungerar faktiskt ypperligt, om det inte är torka, vilket har varit fallet sedan november…). Inga konstigheter med det, så har alla det som inte bor inne i stan.

Nere i hagarna spatserar grannens nyklippta får samt två nyinköpta kor, Eye Fillet och Scotsh Fillet heter dem. Eye Fillet och Scotsh Fillet kommer fylla upp vår och grannens frys till jul, så bäst att inte fästa sig för mycket vid dem, som vi säger till barnen.

Vidare har vi två fåglar i en bur under taket på altanen samt Patches och Flames, två katter som är som har varit i familjens ägo så länge någon kan minnas. Den förste är ett enda stort matvrak och väcker mig klockan fyra på morgonen när han skuttar in genom mitt öppna fönster och lägger en blodig, stendöd mus på min matta, medan den andra enbart visar sig runt klockan nio på kvällen, när alla barnen sover. Då kryper hon upp i soffan i vardagsrummet och njuter av spraket från brasan i kaminen.

Såhär har vi det alltså, vi som lever på landet. Alltid något projekt på gång, alltid en gräsmatta att klippa, en husgavel att måla, en utemöbel att snickra ihop, ett förrymt får att leta reda på, ett staket att laga, en vedhög att klyva… Trots att det inte alltid är så jättefantastiskt som jag kanske har målat upp i beskrivningen ovan (at vi har varit utan ström sedan klockan elva igår kväll på grund av den kraftiga storm som rasat kring Auckland det senaste dygnet, vilket ställer till det för vardagslivet med fyra barn en hel del när vi varken har elektricitet eller vatten, är en av dem) så kan jag inte annat än älska livet de lever här. De har någonting som jag önskar mig själv om en sisådär trettio år eller så när jag möjligvis är redo att slå mig ner någonstans; ett riktigt hem.

 

Skånetösen tittar fram

När jag är ute på äventyr med andra au pairer så kan det ibland bli så att det helt plötsligt bara är svenskar som står och pratar med varandra, och då blir det naturligt att byta språk från engelska till svenska eftersom… ja, men det är ju rätt så gött att få prata sitt modersmål emellanåt efter x antal månader på andra sidan jorden. Så långt allt frid och fröjd. Vad som sedan ALLTID inträffar när jag utbrister något på svenska är ett enda sort asgarv följt av ett förvånat ”Men är du från SKÅNE, Rebecka? Det hade jag ingen aaaaning om! Det kan man inte tro när du pratar engelska.”, precis som om det är dagens skämt. Jag står väl mest där lite halvroat och försöker klura ut vad det är som är så himla lustigt, jag menar varför skulle skånskan lysa igenom på mitt engelska uttal? DET hade ju varit askul om så varit fallet, men faktum är att vi skånetöser och pågar lär oss precis samma engelska som alla ni andra (precis som om vi är ett eget litet folkslag i söder…), så det så. Tur att jag inte har så svårt för att bjuda på mig själv längre, och därför tar jag denna milda förolämpning med ro och låter dem hållas.SAM_5857På tal om att bjuda på sig själv… såhär ser jag ut när jag dricker milkshake på café i Auckland med en massa au pair-vänner en fredagskväll. Avskavt nagellack, frisyr på väg ner, milkshakekladd över hela bordet, en gigantisk servetthög och ett överslätande leende inför kameran… Rebecka i ett nötskal.