Sjung om studentens lyckliga dar’

IMG_2303För tillfället översvämmas mitt facebook- och instagramflöde av glada bilder på nybakade, överlyckliga studenter och det är onekligen omöjligt att inte tänka tillbaka på sin egen examen. Alltså, jag kan för mitt liv inte förstå att det ett år sedan jag sprang ut genom skolporten och skrik-sjöng studentsången på en provisoriskt uppbyggd scen tillsammans med min fina gymnasieklass. Det känns som om det var igår, eftersom jag fortfarande så tydligt kommer ihåg den totala euforin och glädje som genomsyrade den dagen, från morgon till kväll (kommer fortfarande ihåg att mamma bad mig ta det lite lugnt med vinet väl hemma på min mottagning eftersom jag var så uppe i varv, när jag i själva verket vad relativt spiknykter och enbart sådär härligt hög på livet som man bara kan vara på sin studentdag). Samtidigt kan det lika gärna ha varit tre evigheter sedan, med tanke på hur mycket som har förändrats sedan jag hoppade upp på klassens stora lastbilsflak med högtalare och rökmaskin; jag har flyttat till världens vackraste land, jag tyngs inte längre ner av pressen skolarbetet ingav, jag styr i stora drag rätt så mycket själv hur jag vill spendera min fritid, jag har inga sömnproblem och jag har knutit kontakter med människor från hela världen, somliga av dem med förevigt inristade initialer i mitt hjärta. Tänkt om jag hade kunnat säga till mitt sönderstressade, nittonåriga jag att livet kommer bli så himla mycket bättre om du bara ger det lite tid? Att dagarna i Nya Zeeland kommer vara precis så fantastiska som du drömt om, och bättre ändå?IMG_2270Det kan jag ju av förklarliga själv inte, men kanske kan jag få någon annan utpumpad, villrådig student därute att ta detta till sig; Du har kämpat och du har kämpat väl. Förhoppningsvis kommer du titta tillbaka på den här dagen och minnas den totala lycka som bara kan erhållas när tolv års hårt slit är över. Studenten är en sådan där milstolpe som kickar av en annan fas i livet, och hur klyschig den än må vara så gör det den inte mindre sann.  Ta tillvara på den här dagen och ha det rent ur sagt förbannat görskoj! Du har förtjänat det! Minns gärna tillbaka till åren som har gått, men räds inte för att rikta blicken mot imorgon – det är då allt det roliga börjar på riktigt. Det gör inget om du inte har någon spikrak plan för tio år framöver. Det är mer än okej att känna sig totalt slutkörd och inte vilja göra något annat än att sova i flera veckor. Men gör dig själv en björntjänst och ta dig en ordentlig funderare på vad du vill ägna dig åt under den närmsta tiden. Vill du ut och resa jorden runt? Flytta hemifrån? Plugga? Jobba? Ta reda på vad som får ditt hjärta att klappa lite extra och gör sen allt för att nå dit. Det finns ingenting som kan mäta sig med känslan när ens undermedvetna viskar ”hörrödu, stanna upp och njut, du lever ju faktiskt din dröm just i detta nu!”. Absolut ingenting.

Bildbomb från huvudstaden

SAM_5740SAM_5716SAM_5713SAM_5795SAM_579220140531_14094020140531_082216SAM_5737SAM_5734SAM_5750SAM_5748SAM_5762SAM_5767SAM_5769SAM_5763SAM_5764SAM_5779SAM_580620140602_110023SAM_580020140531_071008SAM_5811SAM_5828SAM_5833SAM_5841Det hundrade inlägget på bloggen blir en kaskad av bilder från förra helgen i Wellington tillsammans med Evelina och Emma, som också är au pairer i Auckland. Av alla ställen på Nya Zeeland så är Wellington den stad där det blåser allra, allra mest. Vi lyckades pricka in tre dagars totalt vidstilla och strålande sol. Inte mig emot. Vi gick på Nya Zeelands nationalmuseum Te Papa och beskådade världens största bläckfisk, drack varm chillichoklad på det berömda cafét Fildels, fick se en alldeles fantastisk utsikt över hela staden (vi kunde faktiskt se hela vägen till Sydön från utkiksplatsen), lagade kycklingwok, havregrynsgröt och risotto i äkta hostelanda, åkte spårvagn i solnedgången upp till botaniska trädgården, shoppade loss inne på Valley Girls utförsäljning, käkade finmiddag på indisk restaurang och jag trodde mina smaklökar skulle brinna upp av hettan från min Tikka Masala, gick på söndagsmarknad och köpte med oss allehanda frukter och grönsaker till kvällens middag, spatserade längs kajen i de sista solstrålarna och reflekterade över livet. En mycket bra helg alltså. Synd att den tog slut alltför snabbt.

 

Home, sweet home

 

Så jag flög till kiwibornas huvudstad Wellington över helgen med två goa tjejer. Helt sjukt härligt att komma ifrån au pair-vardagen för en gammal hederlig weekend-resa. Gått på museum lite här och utforskat söndagsmarknader lite där. Promenerat längs kajen. Käkat superastark tikka masala på indisk restaurang. Åkt spårvagn. Druckit kopiösa mänger chai-te. Fotograferat massor av bilder. Mest av allt har jag nog skrattat. Och pratat om livsviktiga saker, både stora och små. Feber har jag haft också. Men den sover jag förhoppningsvis bort i natt i min säng här hemma i Auckland.

 

Bjuder ikväll på några bilder från en annan weekend-resa, för exakt ett år sedan (jag tror jag ska införa en ny tradition, det verkar vara ett vinnande koncept). Sommaren nalkades. Studenten ropade på mig bakom hörnet. Betygen var satta. Jag for till London med några av de härligaste människorna jag känner. We had the time of our lives.

SAM_1074 SAM_1075 SAM_1014 SAM_1095 SAM_1139 SAM_1117SAM_1102  SAM_1043SAM_1114SAM_1116 SAM_1062    SAM_1046SAM_1035 SAM_1098 SAM_1069SAM_1023

Sista långhelgen

På väg mot Wellington med två goa tjejer i detta nu. Återkommer om tre dagar med (förhoppningsvis) en hel drös bilder och ännu fler erfarenheter! Åh, vad jag ser fram emot detta!

Tongariro Crossing 26/4 – 14

Förra helgen drog alltså jag, Emma från Göteborg, Kelcee från Arizona och hennes vän Tom från Auckland ner till Tongariro National park för att göra Tongariro Crossing, en av alla de fanstastiska vandringslederna som finns i Nya Zeeland och som stod högt upp på min önskelista att göra innan jag åker hem till Sverige. Häng med på vår upplevelse nedan!SAM_5565
Tidigt på lördagsmorgon tog vi shuttle-bussen från vårt hostel till ena änden av leden. Klockan var sju när vi startade och utetemperaturen låg på en sisådär 4 plusgrader – det var ju nästan så att vi fick hemlängtan (jag och Emma då… hon ser förövrig oförskämt glad ut på bilden ovan).SAM_5568SAM_5579
När morgonsolen tittade fram bakom bergknallen så fick vi en så här fin utsikt över dalen.SAM_5584
”Titta, det är RIKTIG is!!!”, hörde vi från några häpna hikare som passerade förbi och Emma och jag som är från Sverige, och därmed inte tycker att is på vattenpölarna efter en kall natt inte är sådär jätteexotiskt kanske, slog nästan knut på oss själva för att inte skratta högt. SAM_5589SAM_5598
Det finns inga ord som kan beskriva hur bra jag mådde i själen där uppe. Hög och frisk luft, en spektakulär utsikt och trevligt resesällskap – vad mer kan en begära?SAM_5608SAM_5620SAM_5630
Själva vulkanen som gick att bestiga för de som så önskade. Vi kände väl att ytterligare två-tre timmar rakt upp slash stupande brant nerför inte riktigt låg inom vår tidsram så vi knallade allt vidare…SAM_5635
… till den högsta punkten, förutom vulkanen då, på hela vandringen! Nog för att jag har sett liknande vyer förut, men då från en flygplansstol och det kan liksom inte mäta sig med det molntäcke som låg över nationalparken den dagen. SAM_5641SAM_5654
Så kom vi då till de berömda, neonfärgade sjöarna. Ubercoolt och skithäftigt såklart. Enda minuset får väl bli stanken av ruttna ägg på grund av svaveldioxid som pyste upp ur marken.SAM_5673SAM_5678SAM_5687
Många fotostopp blev det allt.SAM_5696
Ungefär halvväg så blev det dags att gå ner alla höjdmetrarna vi bestigit tidigare under dagen. Fötterna började ömma och knäna sa ifrån på skarpen, men jag bet ihop och knallade på och försökte njuta av utsikten innan det blev dags att gå ner i skogen…SAM_5704
… Där det fanns sådana här fräcka växter. Fråga mig inte vad de heter bara, det var jag för trött för att ens reflektera över – men det är det kanske någon annan som vet?SAM_5705Tillbaka på hostelet tog vi oss alla fyra en välförtjänt tupplur innan det vankades äkta backbackermiddag i form av pasta pesto. Kolla in vår sovsal förresten, där våra sängar var liksom som ett loft ovanför de vanliga dubbelsängarna. Jättemysigt, visst, men det var ju inte så kul att vi var tvugna att kliva i en helt främmande människas säng om vi behövde upp på toaletten mitt i natten… som tur var slocknade vi direkt och sov som stockar tills klockan ringde och det vankades lysmaskskådning i Waitomo Caves – men det är en helt annan historia.

Men hallå, eller?

Ja, jag vet att här har varit lite tyst (ekande tomt) på sistone, men nu blir det ändring på det!

Sedan sist så har jag, tillsammans med Lina, Lisa, Caroline, Emma, Sarah, Saskia och Miriam firat påsk i Pauanui, Coromandel. Solade, badade, surfade, läste, strykte Cathedral Cove och Hot Water Beach från min ”att göra-lista”, åt, spelade spel, tittade på nästan antika svartvita filmer – ”sweet as” som vi säger här nere.

Jag gick och såg Divergent på bio och kunde dra paralleller mellan Nya Zeeland, där våghalsighet och äventyrslusta betraktas som en oerhört meriterande egenskap, och Landet Lagom, där det snarare anses dumstristigt att tänja på gränserna för att se vad en är kapabel att åstadkomma (genomtänkt bekvämt måste det ju vara vettu).Ännu en grej som får mig att uppskatta kiwimentaliteten än mer för varje dag som går.

Över Anzac (röd dag här nere där det uppmärksammas att Australien och Nya Zeeland stred tillsammans under första världskriget) så körde jag och några trevliga människor ner till Tongariro National Park för att göra Tongariro Crossing, en vandring över ett vulkaniskt område med en stank av ruttna ägg på en sisådär åtta timmar. Döda fötter men sagolikt mäktigt så in i helvete. Bilder kommer inom kort. På väg hem klättrade vi ner fyrtio meter under marken vid Waitomo Caves för att titta på lysmaskar – totalt epic och det mäter sig nästan mot glaciärvandringen i Franz Josef, men bara nästan.

Förra veckan jobbade jag sextio timmar med att ta hand om skollediga ungar – gick på badhus, hikade, lekte, bråkade, myste och allt det där som hör au pair-vardagen till.

Ikväll är jag totalt utpumpad av ingen anledning (fast tolv timmars jobbedag gör väl sitt antar jag…) och är hyfsat orolig för min telefonjävel som jag råkade tappa i toastolen för en knapp timme sedan, så jag avslutar med att bjuda på några snapshots från påskhelgen i Coromandel. Fred ut.

SAM_5466 SAM_5560  SAM_5539 SAM_5524 SAM_5559SAM_5505 SAM_5491SAM_5499 SAM_5495   SAM_5481 SAM_5477SAM_5489

#Sydönrunt Del 6 – Franz Josef

Boende: Rainforest Retreat var ett riktigt grymt hostel med egen restaurang till backpackerpris, gigantiskt kök, torktumlare och bubbelpool – alla tummar upp!

Äta: Till Franz Josef åker folk som vill upp på de två stora glaciärerna (Franz Josef Glacier och Fox Glacier) och tydligen tror restaurangbranchen att man har råd att åka helikopter varje dag med tanke på det utbud som finns. Här är det lite lyxigare och finare att äta ute. Men oroa er inte! Ett Four Square (pyttelitet ICA typ för er som undrar) finns belagt mitt i centrum och de har våra älskade snabbnudlar också.

Shopping: Souvenirer av alla dess slag, annars är det inte mycket att hänga i granen.

Att göra: Vandra på glaciären! Ta en helikoptertur över glaciären! Promenera upp till glaciären! Nej, men ärligt talat så finns här inte så mycket mer i den här lilla byn än det som har med glaciärerna att göra (har för mig att det går att paddla kajak på floden dock). Mamma och jag bokade en Ice Explorer och det, mina damer och herrar, är något av det absolut bästa beslut jag någonsin tagit! Det var fullkomligt magiskt. Titta och njut! SAM_4658
Helikoptern kom och hämtade oss för den fem minuter långa färden upp på Franz Josef Glacier.SAM_4667
Förväntansfull tjej!SAM_4675
Franz Josef Glacier från helikopterfönstret.SAM_4717
Sen var det bara att spänna på sig isdubbarna och börja knalla uppför!SAM_4682 SAM_4694
Glaciären i sin helhel sett nerifrån. Snacka om att vi hade strålande väder!SAM_4699
Jag blev förvånad över att isen var såpass smutsig som den var på sina ställen. Tydligen brukar det vara såhär varje år i slutet av sommaren.SAM_4702
Mamma var glad!SAM_4736
Och jag gick mest runt och smålog för mig själv hela tiden. Tänk, att jag faktiskt fick min dröm realiserad!SAM_4707 SAM_4711
Isen var märkligt blå på sina ställen.SAM_4713  SAM_4722 SAM_4724
Några testade på att lära sig klättra uppför glaciären.  SAM_4738 SAM_4757
Vår entusiastiskte guide som svettades floder när han hackade ut små trappsteg för oss i ismassorna men vi mest stod och tittade på och höll ett rejält avstånd för att undvika att bli bombaderade med stora isklumpar. Den där randen ni ser i berget i bakgrund är där glaciärens isnivå låg när den var som störst.SAM_4772 SAM_4790
Ljuset som fanns där uppe… magiskt är bara förnamnet.SAM_4795
Några av guidera arbetade med att hacka ur nya, fräcka passagerna för turisterna att utforska inför kommande turer.SAM_4805 SAM_4817
Så småningom blev det dags att vandra ner igen. Det gällde att hålla koll på var en satte fötterna!SAM_4819Lite grann kändes det som om det var en helt annan värld där uppe. Så klart, så tyst, så vackert annorlunda.

Uteliv: På vårt hostel var det fest natten lång, varje kväll!

Tips: Stanna inte här för länge om du inte har för avsikt att ta dig upp på glaciären. Det finns liksom inte så mycket annat att ta sig för här.

Waiheke Island

SAM_5364SAM_5365SAM_5366SAM_536720140405_18291420140405_175013

I lördags tog jag och Eve färjan över till Waiheke Island, en ö ca fyrtio minuter österut från Aucklands hamn. Vi knallade runt i den lilla byn, provande vin, mötte upp ett gäng andra au pairer på en fin strand och käkade glass, slog oss ner på en uteservering och pratade om livets stora och små ting, fikade på en terass med utsikt över havet, promenerade på vägarna i kvällssolen och skådade en fullkomligt formidabel solnedgång innan vi satte fötterna på fastlandet igen. Sådär vill jag gärna spendera fler lördagar. Nästa helg bär det dock av mot Taupo för att göra Tongariro Crossing, en vandringsled bland vulkaner och magiskt vackra vyer (om vädret är något sånär hyfsat). Det är något jag har velat göra sedan jag hörde talas om det under min trip runt Sydön och nu är det bara ett par dagar kvar! Ha en bra dag på er där hemma!

#Sydönrunt Del 4 – Kaiteriteri

Boende: Kaiteri Lodge – ett basic hostel med ett rätt klent utrustat kök men rent och fräscht och med en mysig bakgård om du vill ha. Omkring $80 för en natt i dubbelrum, troligtvis mindre än hälften av den summan som du sover i solval. Wifi finns men det är inte alltför tillförlitligt.

Äta: På den enda puben som finns i det lilla samhället. De gör helt okej glutenfri lammpizza och det är endast här du har tillåtelse att förtära alkohol, som går att köpa till ett schysst pris.SAM_4485

Shopping: Ickeexisterande – besök en mataffär på vägen hit om du vill laga din egen middag på hostelet.

Att göra: Paddla kajak eller segla i det ljummna vattnet (beroende på när du kommer hit förstås) och förundras över naturen i Abel Tasman National Park. Mamma och jag bokade en heldag då vi paddlade kajak in i nationalparken med guide för att sedan på egen hand vandra tillbaka till Kaiteriteri – rekommenderas starkt! Stranden är inte helt fel den heller om vädret bjuder på sol – det är i alla fall sandstrand och inte en massa sten vilket är fallet på resten av Sydönds kustlinjer. Det ska även finnas möjlighet att göra skydive här om jag inte minns helt fel.

20140304_10372920140304_10374020140304_103816SAM_4368SAM_4370SAM_4387SAM_4390SAM_4411SAM_4423SAM_4440SAM_4436SAM_4426SAM_4471SAM_4483
SAM_4500
Höstfärger på något slags björkträd i sensommarvärme, helt magiskt vackert.

Uteliv: Någon nattklubb finns det ju inte, även om det kan bli rätt livat på puben bland alla backpackers frammåt kvällen.

Tips: För att göra en av heldagsutflykterna här rekommenderar jag att du stannar minst ett par nätter. Om du kommer från färjeläget mellan Wellintong/Picton är det väl värt att gå på en vinprovning på en av vingårdarna som ligger på vägen. Vi besökte en där det fanns en butik med hemmagjord fudge i alla dess smaker och former också – inte helt fel!
SAM_4347SAM_4358

 

#Sydönrunt Del 3 – Kaikoura

Boende: Albatross Accomodation är ett av de mysigaste men samtidigt fräckaste hostel jag bott på. Med ett ekologiskt grönsaksland i trädgården, rättvisemärkt te, kaffe och varm choklad i köket, tavlor målade av resenärer från världens alla hörn på väggarna, sällskapsspel och reseguider (på norska och tyska) i bokhyllorna och gitarrer i hörnen var det ett hostel som föll mig helt i smaken. Omkring $30 per natt för bädd i sovsal.

Äta: Skaldjur och fisk är den här stadens specialitet och du kan äta dagens fångst till middag på de flesta restauranger. Mataffär finns cirka en kilometer utanför byn.SAM_4341

Shopping: Den enda gatan med butiker består till 75% av souvenirbutiker, men jag hittade en fin second hand-bokhandel i ena änden och sen var jag nöjd i ett bra tag framöver.

Att göra: Kaikoura är Nya Zeelands kuststad nummer ett och aktiviteterna är därefter. Valskådning, simma med delfiner, fisketurer, kajakpaddling… Det finns en vandringled runt bukten på en sisådär tre timmar som kan vara ett alternativ om du har sköna skor med dig! En söt liten rosa biograf visar filmer för regniga eftermiddagar. På vintern kan du flyga helikopter upp bland bergen som omger samhället.SAM_4324SAM_4334SAM_4321

Uteliv: Obefintligt.

Tips: Stanna ej för länge i Kaikoura om du inte planerar att göra någon av ovanstående aktiviteter, eftersom det i princip är det enda som finns att göra här.SAM_4335